Den senaste skoluppgiften handlade om att göra ett bokomslag och skriva en baksidestext till en bok om en valfri blogg. Min fiktiva bok är ett undersökande reportage om Bildts bloggande. Varför fortsätter han att droppa nyheter innan de har offentliggjorts trots att hans partikamrater ber honom sluta? Är det samma fåfänga jakt på träffar som driver vanliga bloggare att skriva elaka saker om kändisar eller visa brösten? Det kan man fråga sig .

Här är baksidestexten:

Carl Bildt har alltid gått sin egen väg. Trots suspekta ägandeintressen i ryska oljebolag och kontroversiella uttalanden åtnjuter han en sällan skådad särställning i svensk politik. Han har blivit en stjärna i bloggosfären, med besöksantal i miljonklassen. Genom WordPress och Twitter förmedlar han sina oförvanskade åsikter om stora politiska händelser i realtid. Inte sällan är Bildts kommentarer det första som sägs i en fråga från regeringshåll – och medan läsarna gottar sig i den råa rapporteringen från maktens korridorer sliter kollegorna håret i frustration.

Det här är boken om den bloggande politikern som delar sin lojalitet mellan läsare och parti. Vad är det som motiverar Carl Bildt att gång på gång förekomma officiella kungörelser via sociala medier? Är det idealistisk strävan efter ett öppnare samhälle eller simpel lust efter en allt större e-peen?